Pressad av sin pappa och den stora hungersnöden i Nordkorea tvingades Joo Min lämna hemlandet för att hitta mat till sin familj. Men det hon inte visste när hon korsade floden var att något annat väntade på henne också. Något som skulle förändra hennes liv. 

Joo Min* är född och uppvuxen i Nordkorea. Som liten gick hon i skolan, föräldrarna fick jobb, mat, kläder och bostad av den nordkoreanska staten, som då leddes av Kim Il-Sung. 
I skolan lärde sig Joo Min disciplin och att hon levde i det bästa landet i världen. Hon undervisades i juche-filosofin om självtillit, som styr hela det nordkoreanska samhället, och lärde sig om Nordkoreas tidigare ledare Kim Il-Sung och Kim Jong-Il. Liksom sina klasskamrater betraktade Joo Min Nordkoreas ledare som nästan gudar; de enda som var värda hennes dyrkan och tillgivenhet. Hon lärde sig en sång som var populär bland nordkoreanska barn och sjöng högt: ”Vi har inget att avundas i den här världen”.

Lärde sig att missionärer var farliga

Joo Min lärde sig också om Nordkoreas farliga fiender. Hon visste att Sydkorea var en marionett för USA, det mest ondskefulla landet av alla. Hon och andra studenter ritade detaljerade bilder på amerikanska soldater som dödades. 
Hon hörde också talas om andra onda människor som var fast beslutna att förgöra hennes nation. 
– Jag blev tillsagd att hålla mig borta från Bibeln och missionärerna. De sa att missionärerna var som vargar som låtsades vara får, minns hon.
Skolböckerna förmedlade historier om missionärer som i hemlighet var amerikanska spioner, som skickades till hennes land för att kidnappa barn och sälja dem som slavar.

Pappans alkoholism eskalerade

I mitten av 1990-talet inträffade en stor svältkatastrof i Nordkorea, som kallades för "den mödosamma marschen". Som många andra kämpade Joo Min och hennes familj för att hitta mat och gick ständigt hungriga. Livet blev ännu svårare när Joo Mins mamma dog, och hennes pappas drickande eskalerade.
– När jag var ung ledde min pappas alkoholism till våld. Jag var ständigt rädd, berättar Joo Min.
Hennes pappa började skylla på Joo Min för att familjen saknade mat, när han själv inte längre kunde försörja dem.
– Under de här turbulenta åren blev matbristen ett allt större problem. Min pappa sa till mig att jag var tvungen att försörja vår familj. Det var en tung börda på mina axlar.
Till slut ställdes saker och ting på sin spets. Hennes pappa krävde att hon skulle försörja familjen, och det enda alternativet var att fly till ett land där hon förhoppningsvis kunde tjäna lite pengar och hitta mat att ta med sig hem.
Joo Min lyckades klara sig undan gränsvakterna och ta sig över gränsfloden. När hon kom till andra sidan var hon ute ur Nordkorea – och fast besluten att hitta ett sätt att skaffa mat och pengar till sin familj. 

Kom till Open Doors boende

Open Doors har ett nätverk av skyddade boende i en region som gränsar till Nordkorea. Det är en plats för tillflykt och stöd, där nordkoreaner kan få tillgång till grundläggande behov – och en plats där de kan få höra evangeliet. En av dem som mötte Open Doors var Joo Min. 
– Jag träffade någon som berättade var jag kunde hitta en säker plats. Den personen var en fältarbetare för Open Doors, säger hon. 
Han tog henne till ett av de skyddade boendena, där hon fick mat och hjälp att komma upp på fötter igen. Hon träffade andra nordkoreanska flyktingar som hade gjort samma resa som hon.
Men det var inte allt. Joo Min hörde även evangeliet för första gången. 
– Jag började höra talas om Jesus, minns hon.

Förlät sin pappa

Till en början ville Joo Min inte ha något med kristendom eller religiös tro att göra. Hon visste att om hon greps och deporterades tillbaka till Nordkorea skulle det få allvarliga konsekvenser om det uppdagades att hon hade träffat kristna. 
Men samtidigt var något annorlunda med de här människorna. De var inte de sadistiska präster eller missionärer som Joo Min hade läst om i sina skolböcker. De var snälla, kärleksfulla och erbjöd henne hjälp utan att kräva något tillbaka. Långsamt började Joo Mins hjärta mjukna när hon lärde sig om Jesus. 
– Trots vad jag fick höra som barn tog jag emot Jesus som min Frälsare. Jag började gå på bibelstudier och undervisning varje vecka, säger hon.
Joo Min träffade regelbundet Open Doors fältarbetare och andra på det skyddade boendet. Hon växte i sin tro. Men det tog flera år innan hon pratade om sin pappa. 
– Sedan, vid ett undervisningstillfälle, fick jag äntligen ur mig allt. Jag erkände att jag inte kunde förlåta min pappa eftersom jag bar på mycket ilska och hat inom mig. 
Hon berättar att det var genom Bibelns undervisning om förlåtelse som hon insåg att hon var tvungen att förlåta sin pappa. 
–När jag insåg allt detta kändes det som att en tyngd lyftes från mina axlar. I stället för att känna all press och smärta kände jag en önskan att be för min far.

Tillbaka till Nordkorea

Joo Mins liv hade förändrats igen. Hennes tro på Jesus hade blivit mycket värdefull för henne – och nu var hon befriad från tyngden av det hat som hade hämmat hennes hjärta i så många år. Hon bestämde sig för att döpas, ett beslut som hon hade skjutit upp under en lång tid.
Efter flera års undervisning och lärjungaskap kände Joo Min den helige Andes maning. 
– Jag upplevde att Gud sa till mig; ”Åk tillbaka till Nordkorea”. Jag kände ett kall att dela med mig av allt jag lärt mig till andra, hemligt kristna i Nordkorea, mitt hemland. Jag tog beslutet att korsa floden igen, berättar hon.
Utsänd av sin församling i det skyddade boendet gav sig Joo Min av mot gränsen igen. Den här gången, när hon kom till flodstranden, visste hon att hon skulle fatta ett ännu större beslut än hon hade gjort flera år tidigare. När hon gick ner i vattnet och tog sig över, gjorde hon det inte av ekonomiska skäl eller brist på mat – hon gjorde det för att hennes liv har vänts upp och ner av Jesu hopp och kärlek. 
Joo Min bor nu i Nordkorea där hon tjänar som ledare i den underjordiska kyrkan. Det är förbjudet att tro på Jesus och att läsa Bibeln, den som bryter mot detta riskerar fängelse och till och med att dödas. Enligt Open Doors beräkningar finns det cirka 400 000 kristna i landet. 

*Joo Min är egentligen två kristna i Nordkorea, vars berättelser av säkerhetsskäl har fogats samman till en. För att skydda identiteten på de båda kristna har vissa detaljer ändrats. Kvinnan på bilden har ingen koppling till artikeln.