– Tidigare arbetade jag för kyrkan, nu arbetar jag för Herren, säger Tun*.

Tun är från Myanmar, ett land där den buddhistiska tron dominerar. Han är en pastor i 35-års åldern och tillhör Chin-stammen, en burmesisk minoritetsstam som har den största andelen kristna i Myanmar. Han har flyttat från sin hemby för att arbeta i en buddhistisk by.

– Buddhister ser oss kristna som mindre värda, som att vi har smittats av ett dubbelt virus - vi är både chins och dessutom kristna, berättar Tun.

Råttinvationen en nystart
I samband med att skörden förstördes 2008 kom Tun i kontakt med Open Doors. Han fick hjälp att klara försörjningen och började också gå flera kurser under de kommande åren. Syftet med kurserna är att åstadkomma en förändring utifrån ett helhetsperspektiv och bestod bland annat av förföljelseförberedande seminarier, pastors- och ledarträning samt kurser i självförsörjning.

– Något som jag har lärt mig under seminarierna är att Gud är alla stammars Gud. Att arbeta i kyrkan är inte begränsat till att arbeta för en stam eller ett samfund, utan att arbeta för hela Guds folk. Detta är banbrytande i Myanmar, då stamfrågan är något som splittrar kyrkan, säger Tun. 

Tun har inte varit overksam efter kurserna, i dag lär han vidare till andra. Han leder flera kurser, framför allt förföljelseförberedande seminarier, men lär också ut lantbruk och självförsörjning.

– En av statens lagar, Muisong Upadi 969, säger att är man burmes så är man också buddhist. Så oavsett vilken förföljelse vi utsätts för, så kommer 70 procent redan från den lagen, berättar han.

Nytt sätt att tänka
Framför allt är det de förföljelseförberedande seminarierna som fått konsekvenser i Tuns liv.

– Det jag lärde mig om Jesus rörde vid mitt hjärta, och förändrade mitt sätt att tänka. Innan var jag kristen till namnet, nu har jag lärt mig mer om Jesu liv och jag har fått en närmare relation med Herren, säger han.

Tun har inte utsatts för våld på grund av sin tro, utan snarare för systematiskt förtryck.

– Här är vi segregerade från andra, dels på grund av vår stamtillhörighet men också på grund av vår kristna tro. Det är svårt att få en befordran och våra barn får inte stipendier, även om de presterar bra i skolan och förtjänar det. Vi tillhör andra klassens medborgare, förklarar Tun.

Han berättar om hur byns ledare ofta kallar till möte på söndagar. Under sådana tillfällen har det bland annat anordnats vaccinationstillfällen för barnen.

– Det sker alltid på samma tid som själva gudstjänsten. De planerar sina möten och aktiviteter noga genomtänkt och organiserat. Det är svårt att kämpa mot något sådant, säger Tun.

Pastor Tun uppmuntrar både sin församling och sin familj att be intensivt och stå starka om någon allvarligare förföljelse skulle drabba dem.

– Jag säger till dem: ”Bli inte förvånade om jag sätts i fängelse eller dödas. Utan fortsätt att hålla fast vid er tro”, berättar Tun.

– Samtidigt ber vi för och välsignar regeringen. Viber att det som hindrar munkarna att se sanningen
ska försvinna i Jesu namn. Vi ber att de ska se ljuset och lära känna sanningen, säger Tun.

Undervisat över 1 000 kristna
Tun leder nu själv förföljelseförberedande seminarier. För att komma till platsen där kurserna hålls tar hans resa två till tre dagar. Han reser med buss, båt, lastbil och motorcykel. En resa som både är svår och påfrestande.

– När vi åker lastbil så får vi binda fast oss i räckena och stå hela resan. Ibland är det så fullt att benen får hänga utanför lastbilen, med en järnstång över och en under låren. Smärtan i benen finns kvar i flera dagar efteråt, berättar Tun. 

Vanligtvis undervisar han 35 deltagare per kurs, en kurs som varar i tre dagar. Sedan starten har han undervisat nästan 1 000 kristna i Myanmar.

– Jag tänker ofta på den etiopiske eunucken och Filippus (Apg 8) när jag undervisar studenterna. Mitt jobb är att leda dem i rätt riktning och ge dem verktyg, sedan läser de sina biblar och ber på egen hand, säger Tun.

– Det bästa med att hålla dessa kurser är att se hur människors liv förvandlas, hur de blir hängivna Kristus och längtar efter att dela evangeliet. Det är en glädje att få vara med om detta, en glädje jag inte kan uttrycka med ord, avslutar Tun.

*Namnet har ändrats av säkerhetsskäl.