Den 18 april kom ett uttalande från den nigerianska armén att Chibok-eleven Lydia Samuel är fritagen. Vid fritagandet befann sig Lydia Samuel i Ngoshe, en by i nordöstra Nigeria, nära gränsen till Kamerun. Hon befriades tillsammans med sina tre barn och uppges även vara gravid med sitt fjärde barn.

Det är oklart vad som kommer att hända med Lydia och hennes barn nu. Nyligen rapporterade Reuters att några flickor från Chibok bor i ett av militärens rehabiliteringsläger tillsammans med de Boko Haram-medlemmar som de giftes bort med under fångenskapen – män som nu har kapitulerat. Det finns dock uppgifter om att en del äktenskap har ingåtts först på plats i rehabiliteringslägret. Tre överlevande kvinnor berättade för Reuters att i minst fem fall har kvinnor som anlänt till lägret ogifta gifts bort med Boko Haram/ISWAP-medlemmar i lägret. Enligt dessa vittnesmål har myndighetstjänstemän förrättat sådana bröllop, troligtvis för att gå de kapitulerade gängmedlemmarna till mötes.

”Är några släppta kommer alla att bli fria”

Beskedet om Lydia Samuel kom bara några dagar efter den 14 april, tioårsdagen av masskidnappningeni Chibok. Årsdagen uppmärksammades i år med en gudstjänst, som arrangerades av föräldrarna till de flickor som kidnappades. I samband med gudstjänsten uppgav flera av föräldrarna, i samtal med Open Doors samarbetspartners, att det inte spelar någon roll om deras döttrar återvänder med barn som har kommit till genom medlemmar från Boko Haram eller ISWAP, vilket annars vanligtvis är en stor skam och något som stigmatiserar de utsatta tjejerna.

– Mitt hopp och min bön är att den Gud som inte sviker ska föra tillbaka våra egna barn. Även om de har barn nu, oavsett vilket tillstånd de är i, så vill vi ha dem som de är, säger Yana Gala, vars dotter Rifkatu är en av dem som fortfarande är försvunnen.

Den 14 april uppmärksammades tioårsdagen av masskidnappningen i Chibok 2014 med en gudstjänst.

Open Doors lokala kontakter uppmanar nu till tacksägelse och fortsatt förbön. För föräldern Hanatu Dauda är bönen en livlina.

– Bön är det enda vi har att ta till, om det inte vore för förbönen vet vi inte vad vi annars ska göra. Utifrån det litar vi på Gud. Är några släppta kommer alla att bli fria, säger hon.

Hennes dotter Saratu är frigiven, men bor nu i ett statligt rehabiliteringsläger.