Martine är en kvinna i 40-årsåldern och kommer från byn Silgadji i norra Burkina Faso. För tre år sedan, den 28 april 2019, attackerades hennes kyrka av beväpnade män. Församlingen hade just lyssnat på en predikan om att älska varandra, med församlingens pastor, Martines adoptivfar. Martine minns det som om det var igår.

– I vanliga fall brukar en annan församlingsmedlem leda den avslutande bönen, men den dagen gjorde han det själv och frågade: ”När Jesus var på väg att gå, vad sa han då till sina lärjungar?” Vi satt alla och bara tittade på honom. Sedan frågade han igen: ”Vilka var Jesu Kristi sista ord?” Då svarade jag att Jesu sista ord till sina lärjungar var: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör...” Sedan lät han oss be för alla våra fiender. För de vet inte heller vad de gör, de är påverkade av något utifrån.

Kyrkan omringades

En kort stund senare avslutades bönen. Människor började lämna lokalen och stod och småpratade, när de insåg att kyrkan var omringad. Martine kommer aldrig att glömma den skrämmande synen av gärningsmännen. De var inte från byn, för de hade mycket mörkare hud och var kortare än någon som bodde där.

– De hade bälten med ammunition som hängde över kroppen och skramlade när de gick.

Angriparna tvingade alla att gå in i byggnaden igen.

– De tog biblarna och predikstolen i trä, kastade allting i en hög och brände upp det. Och de tvingade alla som var i kyrkan att gå ut och ställa sig i närheten av ett stort träd framför kyrkan, berättar Martine.

Männen uppmanades sedan att följa med bakom kyrkan, där de tvingades lägga sig ner på marken. Resten av församlingen såg inte vad som hände, men de hörde det hemska smattret från vapnen. Pastorn och fem församlingsmedlemmar dödades. Martine förlorade sin pappa, make, bror och svåger.

Kunde ringa efter hjälp

Under attacken stal attentatsmännen alla telefoner och ID-kort, motorcyklar och mat. Det som de inte kunde ta med sig brände de.

– De sa till oss att lämna platsen lugnt och tyst. Om vi väsnades skulle de komma tillbaka nästa dag och döda oss alla.

Men ingen hade hittat Martines telefon som fanns i hennes väska.

– Jag kunde ringa några och be dem komma och hjälpa oss, eftersom onda människor hade kommit till oss och gjort hemska saker... Jag kände mig väldigt, väldigt ledsen...

Var beredd att död för sin tro

Det som är svårt för Martine att förstå är varför det här hände när de har haft så bra relationer med sina muslimska grannar.

– Det fanns god förståelse mellan muslimer och kristna i vår by. Vi och muslimerna älskade varandra. Muslimerna kom ibland till vår pastor för att prata om vad som hände i landet. En del av dem sa att kristna och muslimer borde fly. Men min pappa sa att om det var på grund av Jesu namn, som andra ville att han skulle fly från sin by, så skulle han aldrig göra det.

Även om Martine är ledsen för att ha förlorat sin pappa, vet hon att om han hade valet att gå igenom det igen så skulle han förmodligen göra det.

– Han brukade peka mot marken och säga: ”Om jag måste dö för Jesus Kristus så kan ni begrava mig här. Och ingen ska gråta över mig då. För det kommer att vara på grund av Kristi namn som jag har accepterat att dö.”

Traumavård och nödhjälp till landet

På väg bort från kyrkan minns Martine att hon tänkte: ”Jag vill att de som gjorde allt det här fruktansvärda inte ska dö utan att ha lärt känna Jesus Kristus.”

Hon visste inte alls vad framtiden skulle innebära. Och hon saknade ord till och med för att be.

– Jag ville öppna munnen och prata med Gud, eller fråga Gud: ”Varför, varför, varför...”, men allt som kom ut var stönanden.

Hon bestämde sig för att lita på Gud.

– Om en person känner Jesus Kristus måste han lämna sina problem i Hans händer. Och följa Honom. Sedan kommer Han att leda honom.

Genom understödjare har Open Doors kunnat ge omfattande nödhjälp till tvångsförflyttade kristna som Martine. Fler än 2000 familjer har fått matpaket. Martine och ett 90-tal andra kvinnor i samma situation har även fått traumavård.

– Traumabearbetningen har hjälpt mig. Jag har återupptäckt glädjen genom undervisningen. Den har gett mig frid i hjärtat och förnyat mitt liv. Och den har förnyat min styrka.