Vi kan inte avslöja var eller hur vi har kontakt med Neda*. Om myndigheterna i Iran får reda på att hon har pratat med oss kommer hon att bli kallad till förhör. Trots att det finns risker och att vi måste vara försiktiga vill Neda dela sin berättelse med oss, eftersom hon vet att kyrkan över hela världen omsluter kristna i Iran med böner och stöd. Vi möter en elegant kvinna vars lugna sätt att prata passar perfekt med hennes visa ord. Utöver sin roll som ledare i kyrkan, är Neda mamma till fyra vuxna barn, varav en son är med på intervjun för att tolka.

Blivande maken hade gömt bibel

Sin första upplevelse med Gud hade hon långt innan hon kände Honom personligen.

– När jag var barn sa en kristen sjuksköterska till min pappa att jag var ”Guds dotter”.

Neda fortsätter:

– Efter att jag kom till tro, nästan 20 år senare, träffade jag sjuksköterskan igen i husförsamlingen - ett tydligt tecken på att Gud har en plan för var och en av oss.

Neda blev kristen efter att hon hade hittat en bibel gömd i en låda hos hennes blivande man. Det förvånade Neda, eftersom hon uppfattade honom som en strikt muslim. Men när hon började läsa i hemlighet, berördes hennes hjärta också.

– Jag blev intresserad av kristendom och besökte en kyrka flera gånger. Det var där jag blev kristen. När förföljelsen ökade och vi inte kunde besöka någon kyrka länge bestämde sig min man och jag oss för att starta en husförsamling.

Välsignelse och svårigheter

Den iranska kyrkan kännetecknas av sina många berättelser om Guds kraftfulla närvaro, och som en församlingsledare som varit med länge har Neda sina berättelser också. Men vad inte alla förstår är att de här välsignelserna går hand i hand med svårigheter.

– Sedan jag gav mitt hjärta till Herren har jag känt rädsla. Speciellt efter att vi startade husförsamlingen. Min man togs regelbundet till förhör. Det pågick i flera år. Människor som vi kände kastades i fängelse. En kristen vän till mig fick sitt barn fråntaget efter att hon lämnade sin man, som hade misshandlat henne i flera år för att få henne att förneka sin tro. Jag kan inte ljuga, det var en väldigt påfrestande situation, speciellt för min man och mig som ledare i kyrkan.

Nedas son hoppar in i samtalet och säger:

– Ibland var det så mycket press att det bara var vi som familj som kunde träffas säkert. Vi tog det på allvar. En av oss ledde mötet, någon annan spelade gitarr. Min far predikade, och vi tog även upp kollekt. Vad skulle hända om någon hade upptäckt oss? Vi var verkligen rädda, men vi fortsatte.

Ända sedan Nedas man gick bort leder hon kyrkan själv. Hennes barn har gift sig och flyttat till olika städer, kyrkan har förändrats. Men förföljelsen har fortsatt vara konstant stor.

– Vi vet att vissa av oss övervakas, så vi måste vara försiktiga. Vi pratar inte om våra möten på telefon. Istället träffas vi vid busshållplatsen eller i livsmedelsbutiken för att i hemlighet förmedla mötesinformation.

Förväntansfull på Guds verk i Iran

Neda kunde ha valt att ge upp. Men efter mer än 25 år tjänar hon fortfarande kyrkan. Neda tar inte åt sig äran för detta. Snarare tackar hon Herren, som alltid har lett henne genom stormen.

– ”Jag är vägen, sanningen och livet”.

Neda citerar sin frälsare. Hon har alltid känt Herrens ledning, främst genom bibeltexter. Ibland har Herren kommit till henne genom drömmar. Hon minns en speciellt, under en period då hon var mycket orolig för sina barns säkerhet:

– Jag drömde att jag såg ett lejon som skulle attackera mina barn. Jag var så rädd! Men till min förvåning gjorde lejonet ingenting. Jag förstod den här drömmen när jag läste berättelsen om Daniel i lejongropen: Gud beskyddade oss precis som han hade skyddat Daniel.

Det är Guds påtagliga närvaro som gör att Neda fortsätter att tjäna Herren med glädje i Iran. För ja, det finns press, men den andra sidan av myntet är de välsignelser och mirakel hon ser.

– Trots att vår kyrka bara består av en liten grupp människor, är vi mycket välsignade. Gud visar sin kraft överallt, men jag tror att det blir ännu tydligare på platser där kristna är under press. Jag vet att Gud är med oss, och jag är förväntansfull att se Honom göra fler fantastiska saker i vårt land.

*Nedas namn och andra detaljer i berättelsen har ändrats av säkerhetsskäl.