Avhopparen Timothy* berättar att marknadspriserna har fyrdubblats, till följd av matbrist då landets gränser fortfarande är stängda.

– Enligt uppgifter i nättidningen DailyNK är många affärer nu stängda, oftast för att det helt enkelt inte finns något att sälja. Till exempel är det svårt att hitta socker i affärer eller på marknader, och en burk med 100 gram kinesisk peppar har gått upp i pris från 4000 till 8000 koreanska won.

Open Doors källor rapporterar att marknadspriserna är instabila och ofta chockhöjs. Även om marknaderna tillåts att hålla öppet, har de flesta ändå inte några pengar att handla för. Våra källor rapporterar också att många invånare redan har avlidit på grund av undernäring och svält.

– Nordkoreaner är beroende av sådant som de kan hitta i skogen eller i bergen. Många varor smugglas från Kina genom Nordkorea, innan de dyker upp på svarta marknaden. Den officiella ekonomin är redan i koma, men nu har också skuggekonomin i landet fått sig en rejäl smäll, vilket gör att miljoner barn och vuxna riskerar att mista livet, säger en källa inom Open Doors.

Stort behov av spannmål

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO meddelade den 18 maj att det saknas 860 000 ton spannmål i Nordkorea. Trots det fortsätter det stängda landet att leva i isolering. Enbart illegal och/eller statsstödd smuggling i mindre skala pågår vid den kinesiska gränsen. För tillfället är det inte möjligt för nordkoreaner att ta emot hjälp via Open Doors nätverk i Kina.

– Vi säger alltid att bön är precis lika viktigt som att ge. Våra team är förberedda för att dela ut mat, men nordkoreaner behöver kunna komma till oss. Därför vädjar vi verkligen om förböner och ekonomiskt stöd. Vi behöver båda delarna, bön och arbete går alltid hand i hand, säger kontakten inom Open Doors, som arbetar nära organisationens Nordkoreateam.

Han berättar om en gång när han stod vid gränsen mellan Kina och Nordkorea, och kunde se en by där han visste att det bodde kristna.

–Jag kände mig så uppgiven över att det enda vi kunde göra för dem var att ge lite mat och ibland lite kristet material. Men så kom jag ihåg ett meddelande vi fick från en av dem. Personen skrev: ”Tack vare er hjälp vet jag att Gud inte har glömt oss”. På det sättet påminde Gud mig om att vi faktiskt inte kommer med säckar med ris. Vi kommer med hopp.