Denna artikel publicerades ursprungligen 2015 och har reviderats något.

Först ut att berätta om sina minnen av Operation Pärlan är broder Charlie. Han blev kristen 1978, när han var i 20-årsåldern. Vid den tidpunkten var hans pastor den enda som hade en bibel.

–Varje söndag var vi var tvungna att skriva av bibelverser i anteckningsböcker och på papper, så att vi skulle kunna fortsätta att läsa Guds ord under den kommande veckan. Senare var det några bröder från en stad i söder som gav oss några biblar. När vi tog emot dessa delade vi upp dem, så att vi kunde turas om att läsa de olika delarna.

Söndagsgudstjänsten firades i ett litet vindsrum, medan någon stod vakt vid porten.

– Vi var tvungna att sänka våra röster. Vid den tiden var vi ungefär 30 personer som trängdes i rummet, som bara var sex eller sju kvadratmeter.

Detta utspelade sig i en mörk period i den kinesiska kyrkans historia. Tusentals biblar brändes och otaliga kristna häktades under kulturrevolutionen, under åren 1966-1976. Men passionen hos en äldre kristen syster var en ljuspunkt i mörkret och förvandlade Charlies liv.

Inspirerad av en äldre kristen granne

För ungefär 40 år sedan bodde Charlie i en stad på Kinas sydöstra kust. Charlies granne, en äldre kristen syster i 70- eller 80-årsåldern viskade till honom: ”Titta på den där fiskaren! Han river sönder en bibel för att packa in fisk! Vi har inga biblar och ändå river han sönder biblar för att förpacka fisk på marknaden! Vilken skam! Varför inte köpa biblarna av honom? Vi kan också välsigna andra bröder och systrar som inte har några biblar att läsa.”

– Denna äldre syster blev kristen när hon arbetade som hembiträde i en utländsk familj som bodde i Kina. Hon blev förkrossad över allt lidande som hon såg under kulturrevolutionen och bar det i sitt hjärta. Hon var fattig, men trofast. Hon sporrade mig att rädda biblarna från fiskarens händer, minns Charlie.

– Jag gick genast fram till fiskaren och sade: ”Sluta upp med att riva sönder den där boken! Vill du sälja den till mig? Du kan använda pengarna för att köpa papper till din fisk.” Fiskaren stirrade förvånat på mig, men nickade. Han vågade inte säga hur många han hade i sin ägo. Han sade att han hade två eller tre lådor. Jag bad honom ge mig allt som han hade.