Såväl infödda turkiska kristna som flyktingar som bor i östra och sydöstra Turkiet har berättat att de kontaktats av personer från underrättelsetjänsten i syfte att värva dem som informatörer. Detta är en ”tydlig och oroande” utveckling, som Association of protestant churches uttrycker det i sin rapport om brott mot mänskliga rättigheter under 2020.

Även om brotten mot mänskliga rättigheter totalt sett minskade under 2020, vilket rapporten kopplar till covid-19-pandemin, har den växande protestantiska rörelsen fortsatt att möta restriktioner och trakasserier. Det handlar bland annat om tillgången till byggnader för gudstjänster och andra aktiviteter, liksom möjligheten att kunna utbilda medarbetare och pastorer. Kyrkor får inte officiell status som byggnader för religionsutövning.

Ett vanligt sätt att undvika restriktioner har varit att bilda en ”organisation” eller att ansluta sig till en redan existerande organisation. Rapporten pekar dock på att organisationers rättigheter har beskurits. En lag från 2020 gör det möjligt för regeringen att utse en organisations företrädare, att stoppa aktiviteter och ta kontroll över tillgångar. En organisation måste också lämna ut listor på medlemmar, om regeringen så begär.

Den protestantiska sammanslutningen representerar 182 kyrkor, varav de flesta finns i Izmir, Istanbul och Ankara.