Burkina Faso har länge ansetts vara ett fredligt land, där muslimer och kristna har levt sida vid sida. I området där pastor Pengdwende bor förändrades det när en ny islamsk inriktning började läras ut av en muslimsk predikant.

–Människor började ansluta sig till den nya inriktningen. Sedan förde han in vapen. De som vägrade att slåss dödades nattetid en efter en. Därefter var turen kommen till pastorer, lokalpolitiker, byhövdingar och alla som samarbetade med de statliga myndigheterna.

Enligt Pengdwende ansåg inte förespråkarna av den nya inriktningen att moderata muslimer var riktiga muslimer.

–  Företrädarna för den nya inriktningen var mer radikala i sin tro än andra, och om du inte lydde blev du dödad.

Samtidigt kom rapporter om terrorister i bushen mellan Mali och Burkina Faso. De krävde ett tionde av herdarnas betshjordar. Den som vägrade betala fick allvarliga problem.

–Det var så det började, och det var fulanierna som drabbades mest, eftersom det var de som främst rörde sig i gränstrakterna.

Våldet kom allt närmare

Sedan inleddes attackerna inne i Burkina Faso.

– I början kom de till en by, tog en person som de kidnappade eller dödade och gav sig av. Enbart män dödades. Men längre fram gjorde de ingen åtskillnad. De tog sig in i en by och de dödade män, kvinnor och ibland till och med barn, och både muslimer och kristna.

Våldet kröp allt närmare för varje dag. En dag kidnappade jihadisterna en av Pengdwendes pastorskollegor, en utlänning.

– Gruppens ledare ringde till en annan kollega och sa att presidenten är kristen och att det är därför som soldater arresterar och ibland dödar muslimer, medan kristna slipper undan. Terroristerna tänkte utkräva hämnd för dessa muslimer genom att döda kristna.

Uppmanades att ge sig av

Bland annat attackerades Pengdwendes farbror i sitt hem. Han sköts med tre skott, men överlevde dådet. Två pastorkollegor till Pengdwende dödades vid andra tillfällen.

– Efter allt detta återkom de till en by inte långt härifrån och dödade fem personer i den katolska kyrkan. De fortsatte till kyrkan som tillhör Assemblies of God i samma by. Pastorn gömde sig på en toalett. De frågade hans fru var han var och hon sa att han gått ut. Just då råkade en sjuk man komma till kyrkan. Terroristerna trodde att han var pastorn och sköt honom till döds.

Dagen efter uppmanade distriktsföreståndaren för Pengdwendes samfund honom att han skulle ge sig av tillsammans med sin familj, eftersom alla pastorer i området hade lämnat. Det var ingen lätt situation för Pengdwende att hantera.

– Vi hade tillbringat sju månader utan att få vila. Som pastorer sov vi aldrig två nätter på samma plats. Ibland sov vi ute i bushen och ibland höll vi oss inomhus under lång tid, för att det skulle se ut som om vi var borta. Jag fick till och med ett meddelande från vår byledare som uppmanade mig att ge mig av för att inte bli dödad.

”Ett Guds mirakel”

Trots riskerna bestämde sig Pengdwende först för att stanna, men till slut blev situationen så svår att det inte var möjligt att vara kvar.

– Jag förklarade för församlingsmedlemmarna på söndagen att jag hade blivit uppmanad att ge mig av. Jag skulle ta mig till en by sju kilometer bort, där läget var säkrare.

Den söndagsförmiddagen, när Pengdwende förberedde sin avfärd och försökte lösa hur han skulle göra med husdjuren och matförrådet, märkte han att terrorister rörde sig i området.

– Innan de hade hunnit fram, sa jag till min familj att göra sig beredd och jag uppmanade dem som kommit för att fira gudstjänst att gå hem igen. Om terroristerna kom, kunde det bli mycket farligt. Men innan jag hade talat färdigt, var de framme vid gården. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga.

Men tack och lov gav sig angriparna av lika plötsligt som de hade kommit.

– Det var ett Guds mirakel, annars kan jag inte förstå varför de först omringade oss, men sen gav sig av utan att döda oss. De bara vände på klacken.

Kristna skingras

Pengdwende gav sig av, men efter bara en vecka i den andra byn blev han utsatt för en attack.

– De omringade byn och började skjuta. Några av dem kom till kyrkan där vi nu bor, och kulorna flög överallt.

Situationen i landet har vållat kyrkan stora svårigheter.

– Vi har skingrats. En del finns i Ouagadougou. Kristna beger sig dit där de har släktingar som kan ta emot dem. På det sättet splittras vi. Ingen har vänt tillbaka hem, berättar Pengdwende.

Han får frågan om han kan se att något gott kan komma ur situationen.

– Det goda som kan komma ur en sådan situation är att kristna får göra sina liv redo. Man kan ha läst om liknande händelser i Bibeln, och för många var det bara berättelser, men nu är det verklighet. Jag berättade att vi inte sov under sju månader. När man bara slumrar till, vaknar man skräckslagen upp för att känna efter om man fortfarande lever. Och om du gör det, kan du bara tacka Gud.

Open Doors samarbetspartners stöttar Pengdwende och andra kristna i Burkina Faso på flykt med traumahjälp, mat och insatser för att få en inkomst. Be gärna för Pengdwende. Han kämpar med traumatiska minnen och svår huvudvärk, och lider även av att inte vara i funktion i sin pastorstjänst.