Här nedan är några vanligt förekommande missuppfattningar om religiös tillhörighet och religiös utövning i Indien

Påstående: Indien är en hinduisk stat, kristna hör inte hemma här.

Verkligheten: Den indiska konstitutionen slår i artikel 25 fast att ”alla människor har samma rätt till samvetsfrihet och rätt att fritt bekänna, utöva och sprida religion”. Kristna i Indien har konstitutionell rätt att utöva sin tro.

Påstående: Kristendom är en främmande religion.

Verkligheten: Kristendom har funnits i Indien sedan många år tillbaka. Enligt traditionen kom kristendomen till Indien genom aposteln Tomas, en av Jesus tolv lärjungar, under det första århundradet.

Påstående: Indier får inte konvertera till någon annan religion än hinduism.

Verkligheten: Några av Indiens delstater har visserligen antikonverteringslagar, men tanken bakom dessa var att förhindra att människor tvingas konvertera. Att däremot frivilligt konvertera är tillåtet enligt indisk lag, vilket har bekräftats av landets Högsta domstol.

Påstående: Allt fler tvingas konvertera till kristendom. Fattiga människor lockas genom till exempel gratis utbildning, mat och bistånd. Därför måste indiska myndigheter skydda dessa hinduer genom att godkänna antikonverteringslagar.

Verkligheten: Antikonverteringslagar missbrukas, för att förhindra kristna att utöva sin tro. Dessa lagar bidrar till en kultur av diskriminering och våld. Mellan 2014 och 2018 var det fler fall av våld mot kristna i de 8 delstater som tillämpar antikonverteringslagar, än vad de övriga 21 hade tillsammans.

Påstående: Matutdelning och liknande hjälp är ett sätt att försöka tvångskonvertera människor från sårbara hinduiska grupper. Detta måste därför stoppas till varje pris.

Verkligheten: Bibeln befaller oss att älska vår nästa, visa omsorg om den förtryckte, änkan och den faderslöse. Genom att hjälpa den som är i nöd visar kristna sin omsorg om Indien.

Påstående: Indier som blir kristna är inte längre indier, eftersom alla sanna indier är hinduer.

Verkligheten: Den här uppfattningen sprids av hinduiska extremister som är anhängare av ”Hindutva”-ideologin. Hindutva handlar om att Indien enbart bör bestå av dem som kallar landet både sitt hemland och sitt heliga land. Enligt detta synsätt anses hinduism, buddhism, jainism och sikhism vara ”indiska” religioner. Andra religiösa minoriteter, som till exempel kristna och muslimer, anses ha sin främsta lojalitet utanför Indien. Men kristna själva ser sig dock som precis lika indiska som sina hinduiska grannar, och arbetar ofta för att betjäna de samhällen som de finns i.

Påstående: Det ska inte finnas kvar några kristna i Indien efter år 2021.

Verkligheten: En ledare för en stor hinduextremistisk grupp har haft detta påstående som ett uttalat mål. Men trots att många kristna på grund av sin tro möter diskriminering och våld, så visar deras mod att kyrkan inte kan krossas.