Taher växte upp som en strikt muslim i Iran, men kände alltid att det var något han saknade i sitt liv. Men det var inte förrän hans yngsta dotter Farah* fick en livshotande sjukdom som en drastisk förändring skedde.
Taher och hans fru Donya tog med Farah* till olika muslimska ledare för att de skulle be för henne och hela henne, men ingenting hjälpte. I ett desperat försök att få sin tioåriga dotter att överleva frågade Donya några kristna vänner om att be för Farah. De träffades och de kristna lade sina händer på Farah och bad för henne. Strax därefter helade Gud mirakulöst Farah. Då lämnade Donya islam för att följa Jesus, och efter en tid även Taher.
–Bördan av mina synder lämnade mig. Det kändes som att jag flög. Det var den vackraste stunden i mitt liv.
Från den dagen var han en Jesu efterföljare. Men för en muslim i Iran, ett land där det är olagligt att konvertera från islam, var det ett mycket modigt beslut. Och snart skulle det sättas på prov.
Riskfylld evangelisation
Taher hörde talas om räderna mot kristna hem som utfördes av den iranska säkerhetspolisen, men han var beredd att ta risken att fortsätta träffa andra kristna och dela sin tro i hemlighet med sina vänner och kollegor. Han beställde till och med CD-skivor med kristen litteratur och lärjungamaterial för att dela ut det till andra sökare.
En morgon då Taher var på sitt jobb, fick han ett brådskande samtal. På andra sidan fanns en djup, underlig röst: ”Taher, du måste komma hem, nu!” Det var säkerhetspolisen. De fanns hemma hos honom.
Säkerhetspolisen sökte igenom hemmet
Donya var hemma den morgonen och minns händelsen.
– Mannen vid dörren sade till mig att han var en brevbärare. När jag öppnade dörren satte han ned sin fot i dörrspringan så att jag inte kunde stänga, sade hon.
Säkerhetspolisen bröt sig in i deras hem, förolämpade Donya och tog in hennes döttrar, Farah och Arezoo*, i vardagsrummet. De välte borden, gick igenom lådorna och sökte igenom deras hem på jakt efter bevis på deras kristna tro.
– [I vår husförsamling] brukade vi sjunga ”Allt till Jesus vill jag lämna” och vi frågade alltid oss själva ”är du redo och villig att överlämna allt till Jesus?”, sade Donya.
Då säkerhetspolisen vände upp och ned på hennes hus sade Donya till Herren: ”Jag är redo att överlämna allt”.
Taher fängslas
När Taher kom in i huset satte poliserna handfängsel på honom och en ögonbindel runt huvudet. De satte honom i en bil och körde iväg.
– Precis där och då kände jag Jesus vid min sida, sade Taher.
Under den kommande veckan förhörde polisen Taher från midnatt till fyra på morgonen varje natt, dessutom vid olika tidpunkter under dagtid. Efter förhören kastades han tillbaka in i den minimala cellen. Men Taher vägrade att ge dem några namn på andra kristna.
Vid ett tillfälle tog de Taher till en avdelning med mördare, våldtäktsmän och farliga kriminella. Och de frågade honom: ”Är det hit du vill att dina barn ska komma? Det är här är de kommer att hamna. Du måste samarbeta och ge oss namnen, nu!”
Taher visste att han inte kunde kontrollera vad som hände med hans familj. Det var den största prövningen hittills av hans tro, men ändå bröt Taher inte ihop. Han visste att hans fru och barn hade sjungit samma sång, ”Allt till Jesus vill jag lämna”, och han visste att de ville att han skulle stå stark för Jesus.
Situationen tvingade familjen på flykt
Säkerhetspolisen släppte till slut Taher mot borgen och några månader senare fick han sin dom. Domaren släppte honom på ett villkor: Att Taher skulle sluta evangelisera. Om myndigheterna arresterade honom igen skulle inte domaren visa något överseende, och straffet skulle bli avrättning.
Men precis som när Petrus släpptes fri från fängelset i Apostlagärningarna lyckades inte varningen avskräcka Taher från hans kallelse. Han återvände hem och började evangelisera igen.
Till slut blev situationen i Iran alltför farlig för Taher och hans familj. Säkerhetspolisen följde efter honom överallt. Han kunde inte hitta ett jobb och trakasserierna blev övermäktiga. Familjen beslöt sig för att lämna Iran. Idag lever Taher, Donya, Farah och Arezoo som flyktingar i Turkiet, men de älskar fortfarande sitt land och hoppas kunna återvända någon dag om Gud öppnar en dörr för dem.
*Namnen har ändrats av säkerhetsskäl.
På open-doors.se använder vi cookies som lagras i din webbläsare. Vissa cookies är helt nödvändiga för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Andra används för analys så vi kan förbättra vår webbplats. Läs mer här.